Vem ska egentligen lyssna på Radio Aftonbladet?
Den 1 augusti får Sverige en helt ny nationell radiokarta. Den största nyheten är inte att NRJ byter frekvenser, utan att ett av landets tre rikstäckande FM-nät för första gången ska bära en kommersiell kanal byggd kring nyheter, aktualiteter, sport och samtal. Frågan är bara vilken publik Radio Aftonbladet egentligen ska vinna.
Radio Aftonbladet tar över det nationella nät som hittills har använts av NRJ. Tillståndet gäller till sommaren 2034 och kräver att kanalen når minst 80 procent av Sveriges fast bosatta befolkning. Programtjänsten ska sändas i genomsnitt minst 120 timmar i veckan och huvudsakligen innehålla nyheter, fördjupande reportage, musik, kultur, sport och underhållning. Det här är därför inte ett litet digitalt experiment. Det är en nationell FM-satsning med en stor redaktion, profilerade programledare och åtta års sändningstillstånd. Men att få ett rikstäckande nät är inte samma sak som att få en publik.
P1-lyssnaren lär inte flytta
Den mest självklara jämförelsen är Sveriges Radio P1. Båda kanalerna ska innehålla nyheter, intervjuer, samhällsfrågor och fördjupning. Likheten är ändå mindre än den först verkar. P1 beskriver sig som kanalen för fördjupning, granskning och nyheter. Utbudet består av långa intervjuer, dokumentärer, kultur, vetenskap, samhällsjournalistik och program med mycket tydliga identiteter. Radio Aftonbladet beskriver i stället ett snabbare flöde av nyheter, sport, nöje, musik, debatter och aktuella samtal från morgon till kväll. Det handlar alltså om två olika sätt att använda radio. P1-lyssnaren väljer ofta kanalen för att stanna kvar i ett längre resonemang. Radio Aftonbladet verkar snarare byggas för den som vill få snabba uppdateringar, höra vad som diskuteras just nu och kunna hoppa in och ut ur sändningen. Den skillnaden blir svår att överbrygga. En person som aktivt väljer Studio Ett, Vetenskapsradion eller Konflikt kommer knappast att ersätta det med ett snabbare kvällstidningsflöde bara för att en ny kanal dyker upp på FM-bandet.
Dessutom finns ett tydligt förtroendegap. I Förtroendebarometern 2026 uppgav 65 procent att de hade mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Radio. Motsvarande siffra för Aftonbladet var 16 procent. Mätningen gäller medieföretagen som helhet och säger inte direkt hur många som kommer att lyssna på en viss radiokanal, men den visar hur olika utgångslägen de båda varumärkena har. Radio Aftonbladet måste med andra ord inte bara få P1-publiken att prova något nytt. Kanalen måste också övertyga delar av publiken om att Aftonbladets journalistik fungerar som en pålitlig följeslagare under flera timmar om dagen. Det är ett betydligt större steg än att klicka på en enskild artikel.
P4-publiken är mer lockande – men svårare att flytta än den ser ut
P4 är en mer naturlig konkurrent. Här finns den vardagliga blandningen av nyheter, musik, sport, samtal, lyssnarkontakt, väder och underhållning som Radio Aftonbladet tycks vilja närma sig. Det finns också en tydlig ambition hos den nya kanalen att kännas som sällskap snarare än som en rullande nyhetsbulletin. Radio Aftonbladets programledare har talat om en snabb, varm och personlig kanal. Morgonen ska ledas av Alex Letic och Linda Hjertén, lunchen av Maria Bjaring och Filip Lindfors, medan bland andra Robert Aschberg, Olivia Berntsson och Martina Thun har presenterats för eftermiddagarna och hösten.
Det låter delvis som kommersiell P4-radio. Men P4:s viktigaste tillgång är inte programledarna eller musikvalet. Det är det lokala innehållet. Sveriges Radio har 25 lokala P4-kanaler som varje vardag erbjuder omkring 9,5 timmar direktsänd lokal radio. Nyheter, trafik, väder och händelser från det egna området löper genom sändningarna. Sveriges Radio nådde totalt 7,2 miljoner lyssnare under en genomsnittlig vecka 2025.
Radio Aftonbladet blir i grunden en nationell kanal. Tillståndet tillåter regionala och lokala uppdelningar om det är tekniskt möjligt, men det finns ännu inga offentliggjorda planer på ett nät av lokala redaktioner som kan mäta sig med P4:s. En P4-lyssnare kan möjligen byta kanal för en stor intervju, ett uppmärksammat sportprogram eller en stark programledare. Men när trafikläget, den lokala vädervarningen eller kommunens senaste beslut blir viktigt har P4 ett försprång som är svårt att kopiera centralt från Stockholm. Radio Aftonbladet kan därför sannolikt ta enskilda lyssningsstunder från P4. Att bryta den dagliga P4-vanan blir betydligt svårare.
Den första publiken kommer från NRJ – vare sig den vill eller inte
Radio Aftonbladets största omedelbara fördel är att kanalen inte börjar på en tom frekvens. Den tar över NRJ:s nuvarande nationella nät och dess inarbetade frekvenser. På många bilradioapparater kommer ett gammalt NRJ-förval därför att leda direkt till den nya kanalen när stationsnamn och innehåll har ändrats. Det ger Radio Aftonbladet något som nya radiokanaler normalt måste arbeta länge för att få: omedelbar provlyssning. Tusentals människor kommer sannolikt att upptäcka kanalen av ren vana. De startar bilen, trycker på samma knapp som tidigare och möts av ett helt annat innehåll.
Problemet är att den publiken har valt NRJ för musik, underhållning och profiler – inte för en nyhetsdriven samtalskanal. Den första reaktionen kan därför lika gärna bli att lyssnaren söker upp NRJ:s nya regionala frekvens, byter till RIX FM eller Mix Megapol eller går över till Spotify. Den nya kanalen får ett gratis tillfälle att presentera sig, men kanske bara några sekunder på sig att förklara varför lyssnaren ska stanna. Här uppstår ett svårt formatproblem.
Spelar Radio Aftonbladet mycket musik kan den behålla fler av de tidigare NRJ-lyssnarna, men då blir skillnaden mot övrig kommersiell radio mindre. Fylls kanalen med långa samtal och journalistik blir profilen tydligare, men risken ökar att musikpubliken omedelbart lämnar. Kanalen måste alltså vara tillräckligt annorlunda för att motivera sitt tillstånd, men tillräckligt lättlyssnad för att fungera som nationell kommersiell radio. Det är en mycket smal balansgång.
Radio 1 spökar i bakgrunden
Svensk kommersiell pratradio har prövats tidigare. Radio 1 startade i Stockholm 2011 och profilerade sig som en kommersiell pratkanal med bland andra Robert Aschberg. Stationen lades ned vid årsskiftet 2013–2014. Ägaren hänvisade då till konkurrenssituationen och minskade annonsintäkter. Enligt uppgifter som SVT återgav hade Radio 1 omkring 40 000 veckolyssnare under en mätning 2011. Det historiska parallellen är uppenbar, inte minst eftersom Robert Aschberg även blir en central röst i Radio Aftonbladet. Men jämförelsen är inte helt rättvis.
Radio 1 var en lokal Stockholmskanal. Radio Aftonbladet får ett nationellt FM-nät, DAB+, webbradio och tillgång till Aftonbladets redaktion, Sportbladet, poddar, webbplats och marknadsföringskraft. Schibsted bygger dessutom upp en särskild organisation för försäljning av ljudreklam och erbjuder annonsörer kombinationer av FM, DAB och digital distribution. Radio Aftonbladet behöver därför inte bli Sveriges största radiokanal för att fylla en funktion för koncernen. FM-nätet kan användas för att marknadsföra poddar, driva trafik till Aftonbladets digitala innehåll, bygga kännedom om profiler och skapa nya reklampaket tillsammans med Schibsteds övriga medier. Det leder till en viktig skillnad mellan två typer av framgång: Radio Aftonbladet kan misslyckas som traditionell radiokanal men ändå lyckas som en strategisk satsning för Aftonbladets ljudaffär.
Den verkliga målgruppen kanske inte lyssnar på P1 eller P4
Schibsted har beskrivit målgruppen för radioerbjudandet som personer mellan 25 och 55 år. Kanalen ska ge lyssnaren koll på det viktigaste, något att prata vidare om, bra musik och underhållande sällskap. Den tänkta kärnpubliken är därför kanske inte den trogna P1- eller P4-lyssnaren. Det kan i stället vara personer som redan använder Aftonbladet flera gånger om dagen men inte har någon självklar radiokanal. Människor som lyssnar på poddar i bilen, följer livesänd sport, får pushnotiser och vill ha ett snabbare nyhetsflöde än P1 men mer innehåll än en ren musikstation. På papperet är det en attraktiv publik.
Problemet är att många av dessa personer redan har lämnat den linjära radion. De använder Spotify, Youtube, poddappar och sociala medier där de själva väljer ämne, tidpunkt och avsnitt. Radio Aftonbladet försöker alltså nå en digital publik genom ett av de mest traditionella distributionssätten som finns: en nationell FM-sändning med fast tablå. Det kan fungera i bilen, där radio fortfarande är enkel och omedelbar. Men det kräver att innehållet är mer lockande än både public service, musikradio och mobiltelefonens hela ljudutbud.
Vad händer mellan den 1 och 17 augusti?
En detalj som förtjänar mer uppmärksamhet är att Aftonbladet tar över sändningstillståndet den 1 augusti, medan kanalen enligt de senaste beskeden går live med full tablå först den 17 augusti. I de hittills offentliggjorda uppgifterna framgår inte i detalj hur sändningarna ska låta under de första drygt två veckorna. Det är ingen oviktig period. Det är då de tidigare NRJ-lyssnarna för första gången möter det nya stationsnamnet. Om frekvensen under denna tid fylls av provisorisk musik, reklamloopar eller återkommande information om den kommande starten kan kanalens första intryck bli svagt. Samtidigt kan perioden användas som en lång marknadsföringskampanj. Rätt genomförd kan den bygga nyfikenhet inför den 17 augusti. Men radiolyssnare är otåliga. Den som byter bort en ny kanal under de första dagarna kommer inte automatiskt tillbaka två veckor senare.
Den stora fördelen är Aftonbladets redaktion
Det vore ändå fel att döma ut satsningen innan den har börjat. Aftonbladet har tillgång till ett nyhetsflöde som få kommersiella radioaktörer kan matcha. Tidningen har reportrar inom politik, kriminalitet, sport, nöje, ekonomi och internationella nyheter. En stor händelse behöver inte först bearbetas av en separat radioredaktion – experter och reportrar finns redan i huset. Radio- och poddverksamheten leds dessutom av Caroline Kernen, som kommer från Sveriges Radio och har erfarenhet av direktsänd journalistik och ljudformat. Schibsted har rekryterat både etablerade radio- och tv-profiler samt byggt upp en särskild ljudförsäljning inför starten.
Under stora nyhetsdygn kan detta bli kanalens verkliga styrka. När något händer kan Radio Aftonbladet snabbt koppla in reportrar, kommentatorer och experter. Där kan en kommersiell musikstation inte konkurrera, och P1 kan ibland uppfattas som mer formell och långsam. Valrörelsen 2026 ger dessutom kanalen en ovanligt gynnsam startpunkt. Full tablå börjar mindre än en månad före riksdagsvalet, när efterfrågan på nyheter, debatter och politiska analyser är hög. Frågan är vad som händer efter valet, när nyhetstrycket minskar och vardagen återkommer.
Projektet kan falla mellan alla etablerade format
Radio Aftonbladets största risk är inte att innehållet blir dåligt. Risken är att kanalen hamnar mellan publikernas etablerade behov. P1-lyssnaren vill ha mer djup och har ett starkare förtroende för Sveriges Radio. P4-lyssnaren vill ha lokal närvaro, trafik, väder och igenkänning från den egna regionen. Den kommersiella musikpubliken vill i första hand ha musik och korta pratinslag. Den yngre digitala publiken vill själv bestämma vad den ska höra och när. Radio Aftonbladet måste hitta ett område mellan dessa grupper som är tillräckligt stort för en nationell kanal. Det är möjligt att den publiken finns. Men den är ännu inte bevisad.
Satsningens framgång bör därför inte bara mätas i hur många som provar kanalen under de första veckorna. De verkligt intressanta siffrorna blir den stabila veckoräckvidden efter valrörelsen, den genomsnittliga lyssnartiden, hur många som återvänder varje dag och om kanalen lyckas driva lyssning till Aftonbladets poddar och digitala tjänster. Ett annat viktigt mått blir uthålligheten.
Finns hela direktsändningstablån kvar efter ett år? Fortsätter Schibsted att rekrytera? Utökas sändningarna, eller ersätts allt fler timmar av musik, repriser och automatiserat innehåll? Det är där vi får veta om Radio Aftonbladet blivit en verklig radiokanal eller främst en dyr distributionskanal för ett bredare ljudprojekt.
Den 1 augusti ritas Sveriges kommersiella radiokarta om. Men den verkliga förändringen börjar först den 17 augusti, när Aftonbladet ska försöka skapa en ny lyssnarvana från grunden. Det kan bli det mest intressanta som hänt svensk kommersiell radio på många år. Det kan också bli ännu ett bevis på hur svårt det är att få svenskarna att lyssna på kommersiell pratradio.
