DAB-tillstånd utan sändningar – vad Sverige kan lära av Norge

När Mediemyndigheten nyligen delade ut 24 nya tillstånd för digital kommersiell radio presenterades beslutet som ett steg mot ökad mångfald i etern. Men historien visar att ett svenskt DAB-tillstånd inte nödvändigtvis leder till några sändningar.

Under tidigare tillståndsperioder har flera aktörer fått tillstånd utan att deras kanaler någonsin etablerats i det svenska DAB-nätet. Resultatet har blivit att antalet tillstånd på papperet varit betydligt större än antalet kanaler som faktiskt kunnat höras av lyssnarna.

Jämför man med Norge framträder en tydlig skillnad.När Norge byggde sitt nationella DAB-system skapades flera olika typer av multiplexar: nationella, regionala och lokala. Nätoperatörerna fick ansvar för distributionen, men regelverket innehöll också krav på att andra radiobolag skulle kunna få tillgång till anläggningarna. För lokala DAB-sändningar krävdes dessutom att den som sökte programtillstånd redan hade en överenskommelse med multiplexoperatören.

Systemet var inte perfekt. Inte heller i Norge uppstod den flora av nya nationella radiobolag som vissa politiker hade hoppats på. De stora kommersiella radiohusen kom även där att dominera utbudet. Men det fanns en avgörande skillnad: den som sökte ett programtillstånd visste vilka förutsättningar som gällde för distributionen.

I Sverige är situationen annorlunda.Här kan staten dela ut programtillstånd utan att det finns någon garanti för att tillståndshavaren faktiskt får plats i ett nät. Tillståndet blir i praktiken ett första steg i en process där innehavaren därefter måste förhandla om distribution med den aktör som kontrollerar multiplexkapaciteten.

Konsekvensen blir att ett tillstånd inte nödvändigtvis representerar en framtida radiokanal. Det representerar snarare en möjlighet att försöka etablera en radiokanal.Det är svårt att se hur detta gynnar mångfalden på marknaden.Om staten anser att en aktör är lämplig att sända radio borde det också finnas en realistisk väg ut till lyssnarna. Annars riskerar tillståndssystemet att skapa en illusion av konkurrens och mångfald samtidigt som det faktiska utbudet förblir betydligt mindre.

När den nya tillståndsperioden nu inleds återstår därför en avgörande fråga: Hur många av de 24 tillstånd som nyligen delats ut kommer faktiskt att resultera i radiokanaler som börjar sända?