Månsson och media avslöjar reklamradions politiska fiasko

I tv-programmet Månsson och media från den 2 november 1995 granskas avregleringen av den svenska radiomarknaden och hur den resulterat i ett politiskt fiasko.

När den kommersiella radion introducerades i april 1993, vilket bröt Sveriges Radios monopol, var den dåvarande borgerliga regeringens vision att ”många blommor” skulle blomma. Förhoppningen var att många små, lokala radiobolag skulle etablera sig och därmed öka mångfalden och yttrandefriheten i etern. Istället konstaterar programmet att marknaden snabbt har dominerats av stora nätverk som Energy, Megapol, Rix och Z radio (P6). Utvecklingen beskrivs av kritiker som en ”fruktansvärd likriktning” som helt saknar journalistiska ambitioner.

Programmet avslöjar i detalj hur nätverken har kunnat kringgå radiolagen. Enligt lagen får ingen aktör ha bestämmande inflytande över mer än ett sändningstillstånd, men detta rundas genom en utbredd så kallad bulvanhandel. Vid tillståndsaktionerna använder sig de stora bolagen, med resursstarka aktörer som Kinnevik och Bonnier i ryggen, av privatpersoner och samarbetspartners som ropar in frekvenserna i sina egna namn.

Radio- och TV-verket framstår i programmet som maktlösa inför situationen. En överdirektör på myndigheten medger i en bandupptagning – som denne egentligen inte vill ska sändas – att lagstiftningen kring bulvaner är omöjlig att tillämpa i praktiken på grund av bevissvårigheter. Auktionerna beskrivs som löjliga tillställningar där en och samma person kunnat stå med flera checkhäften och ropa in tillstånd under olika namn.

Även det lagstadgade kravet på lokal förankring tas upp som ett stort misslyckande. Ett exempel som lyfts är att Megapol i Malmö endast sänder lokalt mellan klockan sex och tio på morgonen, medan resten av sändningstiden matas från Stockholm och Göteborg. Programmet belyser också det absurda i att en cd-växlare i en garderob, som spelar skivor nattetid, har godkänts av myndigheterna som lokalt programinnehåll.

Avslutningsvis drar programmet slutsatsen att radioföretagen egentligen inte kan klandras, då de endast anpassar sig till de lagar som stiftats. Istället beskrivs situationen som en parodi på politikernas blåögdhet och okunskap, där man naivt trodde att yttrandefriheten skulle gynnas av att de med mest pengar fick köpa sändningstillstånd. Samtidigt som kulturminister Margot Wallström (S) har tillsatt en kommitté för att försöka städa upp i röran, noterar programmet att en ny auktion stundar i slutet av november där bulvancirkusen förväntas upprepa sig.