En musikalisk tidsresa: Vinyl FM vs Retro FM

Det svenska radiolandskapet erbjuder nostalgi för flera olika generationer, men hur radiostationerna definierar ”klassiska hits” skiljer sig markant åt. Genom att jämföra Vinyl FM och Retro FM framträder två tydliga och separata strategier för hur man lockar lyssnare med musik från förr.

Vinyl FM, som ägs av Bauer Media och lanserades redan 1994 i Stockholm, har profilerat sig som en renodlad ”Golden Oldies”-station. De riktar in sig på lyssnare som är 45 år och äldre, och sänder under parollen ”Den bästa musiken från 60 och 70-talet”. Intressant nog spelade kanalen under en lång period även 80-talsmusik, men från och med den 30 september 2024 ströks detta årtionde helt ur spellistan för att strikt renodla formatet kring 1960- och 1970-talen. Formatet omfattar genrer som klassisk pop, rock’n’roll, soul, country och tidig disco.

Skånebaserade Retro FM, som drivs av Mad Men Media och grundades 2013, presenterar sig som en kanal för ”Classic hits” med sloganen ”Tidernas största hits”. Även om de i grunden definierar sin repertoar som ”musik från 1960-talet och framåt”, visar en närmare granskning av spellistan och radiobranschens egna etiketter att Retro FM i praktiken är en ”80s & 90s Classic Hits”-kanal. Musiken sträcker sig framför allt från 1980 till år 2000, ett format som påminner starkt om hur många kommersiella radiostationer lät runt millennieskiftet. Här ligger tyngdpunkten på synthpop, 80-talsrock, powerballader och vuxenpop.

När man analyserar och djupdyker i de faktiska låtarna som spelas på de två stationerna blir den musikaliska klyftan mellan dem mycket tydlig:

• Vinyl FM – 60-talsikonernas hemvist: På Vinyl FM spelas ett enormt utbud av brittisk och amerikansk musik från decennierna innan MTV. The Beatles är kanske den absolut mest framträdande artisten i rotation, med låtar som ”A Hard Day’s Night”, ”Yellow Submarine” och ”Hey Jude”. Även artister som Elvis Presley (”In The Ghetto”, ”Are You Lonesome Tonight”), Simon & Garfunkel och Cat Stevens dominerar kanalen. Dessutom bjuder stationen på en gedigen dos Motown och soul via akter som Stevie Wonder, Marvin Gaye och The Supremes.
• Retro FM – Arenarock och MTV-pop: På Retro FM handlar det om decennierna där musiken blev elektronisk och rocken fyllde arenor. Här rullar Madonna (”Like A Prayer”, ”Papa Don’t Preach”), Michael Jackson (”Beat It”, ”Billie Jean”) och Whitney Houston frekvent. Den gitarrbaserade 80-talsrocken representeras av giganter som Bon Jovi (”Livin’ On A Prayer”), Guns N’ Roses och Bruce Springsteen.

Båda stationerna spelar svensk musik, men låtvalen fungerar som perfekta tidsmarkörer för deras respektive nischer. På Vinyl FM är den svenska nostalgimusiken välrepresenterad av namn som Ted Gärdestad (”Jag Ska Fånga En Ängel”, ”Sol, Vind & Vatten”), Lill-Babs (”Leva Livet”), Jerry Williams och 60-talsbandet Hep Stars (”Sunny Girl”).

Retro FM fokuserar i stället på den svenska popundret och exportframgångarna som tog fart senare. Det innebär en tung rotation av Roxette (”Joyride”, ”Listen To Your Heart”, ”Spending My Time”), rockbandet Europe (”Rock The Night”, ”Cherokee”) och tidiga popgrupper som Secret Service (”Oh Susie”).

Trots att stationerna riktar sig till två olika nostalgipubliker (den äldre publiken på Vinyl FM och den något yngre på Retro FM) finns det en specifik kategori artister som bryter igenom tidsbarriären. Band och artister med decennielånga karriärer hörs på båda frekvenserna. De allra tydligaste exemplen är ABBA, vars hits från 70-talet (”Fernando”, ”Gimme! Gimme! Gimme!”) är obligatoriska oavsett vilken kanal du lyssnar på. Andra exempel på gemensamma nämnare är rockfenomenet Queen och Elton John, vars omfattande hitkataloger gör dem lika relevanta oavsett om formatet kräver 70-talsnostalgi eller 80-talsvibb.

I en analys av format och spellistor är slutsatsen tydlig: Medan Vinyl FM strävar efter en mer historiskt tillbakablickande ”oldies”-upplevelse med tyngdpunkt på popens och rockens formande år, fungerar Retro FM mer som en musikalisk tidskapsel av det kommersiella utbudet från slutet av nittonhundratalet. Båda formaten erbjuder ”klassiska hits”, men de levererar två helt väsensskilda ljudbilder.